Stefan

Historien om Stefan!
Stefan föddes ute på våran gård för ungefär 17-18 år sedan. Bodde först i vinbärsbuskarna med sin mamma o syskon! Alltså livet var rätt hårt från början.
När det var dags att flytta rån mamma så ville ingen ha Stefan så han fick bo kvar här, mina föräldrar ägde o bodde i detta hus då! Sin första riktiga dust gick han med pappa o brorsan när han skulle kastreras, de fick jaga honom i flera timmar innan de fick fatt i honom och kunde släpa han till veterinären för att bli av med klockspelet!



Länge efter det var han väldigt misstänksam mot människor, inte så underligt kanske! För cirka 7 år sedan så flyttade jag och barnen hit, då fick jag Stefan och hans kompis Pricken med på köpet så att säga! Stefan var fortfarande ganska osäker på människorna, men långsamt så lyckades vi vinna hans förtroende! Att han var kungen i byn bland alla katter bevisade han gång på gång! Han vägde i sina bästa dagar 7 kg och var så muskulös att han inte gärna ville gå ut genom kattluckan! Han har slagits med många stackare, en del klarade sig inte med livet i behåll...Stefan var en riktig tuffing!  Hade inga tänder kvar efter alla slagsmål...Men han gillade inte medicin och avmaskning, då blev han så rädd så han kissade på sig! Han var en märklig katt så tuff mot sin egen art och så ödmjuk inför oss!



 De sista åren så låg han mest på soffan eller i tvätthon på toa! Alla som ville få sig ett stång i pannan var välkommen! Så snäll! Sista tiden gick det fort utför, han vägrade svälja mediciner som han egentligen behövt, det gick absolut inte att få i han ngt! Han vägde nog inte mycket idag! Min underbara pappa kom och hämtade honom och tog han till vetrinären för sista vilan! Han somnade in av avslappningssprutan.....så trött var han....usch.....

Är sorgsen men ändå så är det skönt att slippa höra han hosta och slippa se han tyna bort mer för varje dag, nu får han sova gott! Är nog värst för mig......Näänu ser jag inte ..

Kommentarer
Postat av: Mamma



fint skrivet om våran Stefan tur att han fick er kärlek ända till slutet,men det är ledsamt ändå gråt det lättar.Jag vart så glad över er sköna stund i soffan.Kram

2010-02-22 @ 22:45:32
Postat av: Anonym

Snyyyyyft...!!!! Sov gott Stefan! <3 <3 <3

Kramis på er! //// Lisa

2010-02-22 @ 23:54:57
Postat av: Mona

Jääättteee fiiint skrivet och vacker hyllning!



kram

2010-02-23 @ 11:40:43
Postat av: ulle

Sånt där är så ledsamt. Skickar en tröstekram till dig genom cyberrymden. <3

2010-02-23 @ 11:52:42
Postat av: Elin

men åå, va sorligt att behöva ta bort ett husdjur.. det är ju som en familjemedlem...=(( snyft Han har det nog jättebra nu i katthimmelen.. hihi. Kram på dig!!

2010-02-23 @ 14:18:29
URL: http://enails.blogg.se/
Postat av: Emma

Svar: Japp, jobbet känns helt okej! :)



Tråkigt med fina Stefan... :( R.I.P



Kram kram

2010-02-23 @ 20:44:18
URL: http://spirans.blogg.se/
Postat av: Jessica

Vilken historia!



Det är verkligen det jobbigaste med att ha djur, när tiden är inne... =(



RIP Stefan!

2010-02-23 @ 23:17:55
URL: http://jessiejames.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0